Il lamento di Wivallius di Lars Forssell

Arthur Hughes*April Love

La feritoia della prigione un quadro verde e primaverile
E le sbarre pesanti di piante rampicanti
e il profumo delle sbarre.
L'inverno lo canto tra la verzura
Ma la verzura, essa canta la mia prigionìa
e duro gelo nel mio cuore.

Ora la mia solitudine è pesante come volo di farfalle.
E come foglie e la nera terra,
Mughetti e ruscelli mormoreggianti
Verso il caldo e il libero spazio si aprono,
Così si chiude il mio canto invernale,
Il mio sogno verde e il mio occhio.
**********
WIVALLII KLAGAN

Fängelsegluggen en grön och vårlig tavla.
Och gallret tungt av klättrande rankor
och doften av gallret.
Vintern den sjunger jag i grönska
Men grönskan, den sjunger min fångenskap
och svår köld i mitt hjärta.

Nu är min ensamhet så tung som fjärlars flykt.
Och såsom löv och svarta marken,
Liljekonvaljer och bäckar sorlande
Mot värmen och den fria rymden öppnar sig,
Så sluter sig min vintersång,
Min gröna dröm och mitt öga.